torsdag 24 januari 2008

Hur samtidskonsten påverkar dagens samhälle

Postmodernism (ca. 1960) är ett begrepp som syftar på en utveckling inom kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur som kan beskrivas som en reaktion på modernism. Postmodernismen vände sig mot tanken på fasta värden eller absoluta sanningar och var kritisk till tanken på objektivitet.
Några av de viktigare inslagen inom postmodernismen var kritiken mot äkthetsbegreppet, genibegreppet och kvalitetsbegreppet.
Kritiken mot dessa begrepp innebar att man lånade (norpade) ur konsthistorien och också arbetade med kulturyttringar som tidigare värderats lägre som pornografi, masskultur och design/mode.

Samtidskonsten
Definiera samtidskonst låter sig naturligtvis inte göras eftersom samtidskonst till sin natur är i ständig förändring och utveckling

  • konst som lyfter fram det som uppfattas som väsentligt i vår samtid
  • konst som diskuterar och problematiserar vår tids samhällsfenomen, och förhållandet mellan individ och samhälle eller undersöker sociala relationer, företeelser och situationer, inte minst utifrån moraliska och etiska infallsvinklar
  • konst som utgår från ett konceptuellt, idébaserat, förhållningssätt där idén bestämmer formen och materialet.

Begreppet samtidskonst är naturligtvis relativt, men precis som modernismen blev en beteckning på den nydanande konst som skapades med början runt år 1900 och fram till början av 1960-talet, kommer kanske konstuttryck från 1990- talet och några decennier framåt att betecknas som ”samtidskonsten” även i framtiden. Begreppet postmodernism är annars också ett begrepp som brukar användas för att beskriva konsten från 1960-talet. I relation till den här definitionen av samtidskonst är nutidskonst all konst som skapas av nu levande konstnärer, men vars konst inte nödvändigtvis anknyter till vår tids frågor och erfarenheter.

Videokonst

Experimentella videon "vÅrEn"

Jordkonst

Jordkonst (Earth Art) var en konströrelse från slutet av 1960- talet och början av 1970-talet. Verken utgjorde resultatet av ett intresse för naturliga förlopp, ofta i monumental skala och framställda med hjälp av sådan utrustning som användes för att flytta jord. Känd är Robert Smithsons Spiral Jetty (1970), en "spiralfontän" av stenblock, 457 m. lång, i Great Salt Lake, Utah, USA.
Verken handlade om "platser och icke-platser" och geologi och presenterades ofta i form av fotografier (vanligtvis tagna från luften p.g.a. verkens storlek) ibland sammanställda med högar av utvalt material från platsen för konstverket.

Robert Smithson, född 2 januari 1938 i Passaic, New Yersey, USA, död 20 juli 1973 i Amarillo, Texas (flygolycka), amerikansk konstnär inom minimalism och earth art.

Smithson arbetade ursprungligen som skulptör i minimalistisk stil men utvecklade senare begreppet "sites and nonsites" (ung. "platser och icke-platser"), som starkt påverkade utvecklingen av "site sculpture" ("platsskulptur") -konst som utförts på speciellt angivna platser utomhus.

Smithsons två främsta jordkonstprojekt var Spiral Jetty (1970), en ler- och stenspiral i Great Salt Lake och Broken Circle/Spiral Hill (1971).


Spiral Jetty, April 1970
Rozel Point, Great Salt Lake, Utah
Mud, precipitated salt crystals, rocks, water coil 1500 feet long and 15 feet wide

Yucatan Mirror Displacements (1- 9) 1969

http://www.robertsmithson.com/

Body art eller body modification

Body art eller body modification som är det mer använda ordet för den konstform där den egna eller andra personers kroppar används i konstkreerandet. Body art uppstod på 1960-talet och ger ofta prov på extrema konsverk. Två pionjärer inom genren är Rudolf Schwarzkogler och Chris Burden.

Body art eller body modification kan innebära allt från små piercningssmycken som fästs på kroppen eller att man med tortyr skadar sin kropp/kroppsdel så mycket att den till och med blir oanvändbar, detta är dock mer ovanligt då de flesta nöjer sig med att bara smycka sin kropp.

Piercing är ett enkelt smycke i form av en stav eller ring som fästes i kroppen. Man kan även fästa smycken under huden för att få fram upphöjningar som syns eller bara känns, detta kallas för implantat. Tatuering är också en vanlig modifikation där man permanent färgar huden, oftast i ett motiv av olika slag. Branding är en annan metod att få fram mönster på kroppen, oftast genom att man bränner huden allvarligt för att åstadkomma ett stort ärr som syns och känns. Scarification är väldigt likt branding, skillnaden är att man skär bort hud för att få ärrbildning. Suspension är när man hakar fast krokar i huden och låter sig sedan hängas med sin egna kroppsvikt.

Icke-permanenta tatueringar. Tatueringar som försvinner efter ett par år (så kallade time tattoos) är enligt många inte att rekommendera. En sån tatuering försvinner inte över en natt utan det försvinner gradvis. Med andra ord får du gå med ett ihopflutet märke i flera år innan det kanske går bort helt och hållet. Ett annat alternativ är henna-tatueringar. De kan dock irritera huden och leda till kraftiga allergiska reaktioner.

Vito Acconci, född 24 januari 1940 i New York, är en amerikansk performancekonstnär inom genren body art.

Acconci uppmärksammades först som poet under 1960-talet.

Remote Control by Vito Acconci



Vito Acconci - officiell webbsida:
http://www.acconci.com/


Rudolf Schwarzkogler, född 13 november 1940 i Wien, Österrike, död 20 juni 1969 i Wien, var en österrikisk konstnär inom body art och performance.

Schwarzkogler genomförde en rad performances inom body art. Hochzeit (1965) har tydliga konnotationer till sexualitet, erotik och existentiell ångest. Hans performancekonst kom med tiden att i allt högre grad innehålla inslag av självstympning. En myt som har uppstått är att Schwarzkogler amputerade sin egen penis. 1969 begick han självmord "i konstens namn" genom att kasta sig ut från balkongen till sin bostad.

2. Aktion 1965 Foto: L. Hoffenreich


3. Aktion 1965 Vintage-print 23,5 x 18 cm


3. Aktion 1965 Foto: L. Hoffenreich

Youri Messen-Jaschin är en konstnär av lettisk härkomst. Han föddes den 27 januari 1941 i Arosa, Schweiz.

Messen-Jaschin började sina studier vid den Nationella Konsthögskolan i Paris. En av hans lärare var Robert Cami. Senare studerade han även vid Sorbonne där han undervisades av Pierre Francastel.

Åren 1962 till 1965 läste han vid Ecole des Beaux Arts i Lausanne. Han undervisades där av gravören och målaren Ernest Pizotti. Hans namn nämndes för första gången i samband med en utställning vid Expo 64 i Lausanne där han ställde ut rörliga glas- och akrylskulpturer. Messen-Jaschin arbetade sedan i två år vid Centre de la gravure contemporaine i Geneve. Sedan flyttade han till Zurich där han utvecklade sina bildmässiga horisonter tack vare upplevelsen att verka i kretsen runt den kände målaren Friedrich Kuhn. Mellan 1968 och 1970 följde sedan de så viktiga åren då han var aktiv vid Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, även känt som "Slöjdis".

Där experimenterade han med rörlig textil konst och skapade flera verk, som ställdes ut i Göteborg i samarbete med Röhsska konstmuseet (som då låg i samma kvarter som skolan som numera flyttat, s.a.) I Göteborg lärde han känna konstärerna Jesús Rafael Soto, Carlos Cruz Diez och Julio Le Parc under en utställning i Museet för modern konst. Under samtalen med dessa insåg han möjligheterna inom optisk konst som kunde utvidgas genom inslag av rörliga arrangemang. Därför stannade han en längre tid i Göteborg, där han hade möjlighet att tekniskt realisera sina tankar om integration mellan optiska geometriska arrangemang och rörlig konst. Dessa projekt väckte för övrigt stor uppmärksamhet i Skandinavien, där han nu betraktades som en av de stora avantgardisterna. Hans verk hittade också vägen till flera moderna utställningar hos de olika museerna.

År 1968 fick han både förstapriset för schweizisk gravyrkonst och ett statligt stipendium från svenska staten. Från 1970 arbetade han i en ateljé utanför Hamburg där han tillsammans med nordtyska konstnärer arbetade på flera ganska så monumentala kinetiscka projekt, bland annat en stor installation vid det internationella företaget Gould Corporations kontor i Eisstetten nere i Schwarzwald. Under dessa år uppmärksammade han också sina samtida kolleger inom Pop Art, såsom Andy Warhol, Tom Wesselman och Jasper Johns och utvecklade kontakterna då han några månader vistades i New York. Detta inflytande visar sig i Youris enda verk i Pop Art stil, den stora väggbonaden "More Light" som han skapade i sin schweiziska atelier i Zollikofen utanför Bern. Den återspeglar den användning av starka färger Pop Art står för. Den rådande smaken gjorde att verket snabbt fick en köpare, när den kända schweiziska varuhusgruppen Migros eget Musee Migros für gegenwärtigen Kunst intresse väcktes.

Han stannade alltså i Bern från 1970 till 1981. Vid varje utlandsresa skapade han nya kontakter med konstnärer som arbetade åt somma håll inom konsten. Det rörliga momentet i Youris konst gled så småningom över i ett ökat intresse för ett med arkitektur förenligt synsätt och han började kontakta företrädare för modern arkitektur. Hans studier ledde till kontakter och tillfällen till samtal med storheter som Oscar Niemeyer och Burle Marx i Rio de Janeiro, Ruy Otake i Sao Paolo och Clorindo Testa i Buenos Aires. Dessa samtal ledde in på olika sätt att framhöva rörlighet i arkitekturen, ett nytt element i denna konstart. Mot slutet av sin vistelse i Sydamerika anordnade Youri egna utställningar i Caracas med finansiellt stöd av Eugenio Mendoza-stiftelsen, Goethe-Institutet och Alliance Francaice. Dessa utställningar integrerades med både teater och dansuppvisningar och deltog även i VI Festival Internacional de Teatro. Men då Venezuela snart drabbades av valutaproblem och politisk instabilitet beslöt Youri att återvända till den europeiska scenen och mottog 1985 det första kulturella världspriset Premio Mondiale della Cultura statua delle Vittoria som utdelades av Centro Studi e richerche dekke Nazioni i Calvatonei Italien. Han blev även "academien de l'Europe" (alltså en sorts akademiledamot) i Centro Studi e Richerche de l'Europa. Hans verk återfinns alltså numera i museer och privata samlingar på flera kontinenter. Inte minst inom "body art painting" som år 2006 framvisade honom och hans arbete vid ett arrangemang av dagstidningen Le Matin under jazzfestivalen i Montreux.

Det sätt varpå Youri Messen-Yaschin använder rörelse och färg placerar honom i kategorin arkitekter med inriktning på tredimensionell rörelse.





http://yourimessenjaschinbodyart.blogspot.com/

Videokonst

Videokonst är konst där slutresultatet är rörliga bilder skapad med digital eller analog inspelningsutrustning. Uttrycket kan givetvis skilja sig starkt. Det kan vara spelfilm, animation, dokumentation eller annat. Speltiden kan variera från mycket kort till lång och närmast oändlig (loop). Videokonst kan visas upp iform av en installation, projektion, genom en tv eller via web

Magnus Wallin

Magnus Wallin, född 1965 i Malmö, är en svensk videokonstnär och animatör. Han studerade från åren 1988 till 1995 vid Konsthögskolan Valand i Göteborg och Konstakademien i Köpenhamn.
Magnus Wallin arbetar i sina datoranimerade videofilmer meddatorspelens bildspråk. Sedan 1996 har Wallin skapat 3D-animerade videofilmer och fotografier redigerade på dator med inriktning på människans förhållande till den mänskliga kroppen i samhället, skönhetsidealen, de missbildade och handikappade, människans fysik etc.

I sitt budskap om respekt för de annorlunda och utsatta ställer Wallin, omedvetet eller medvetet, frågor kring vår syn på oss själva. Vad är fint och fult, normalt och onormalt? Hur uppfattades människans kropp igår och hur uppfattas den idag, och varför måste avvikande människor stå åt sidan för ideal som nästan är ouppnåeliga?

Magnus Wallin utför många studier kring hur kroppen rör sig, till exempel läser historiska böcker om antomi och tittar på idrott.

Kända verk(i urval):

"Exit" 1997

"Skylines" 2000

Joanna Rytel är en svensk konstnär och krönikör, född i Warszawa 1974. Hon kom till Sverige som sjuåring och växte upp i Göteborg.

Rytel studerade vi Hogskolan för fotografi och film i Göteborg och kom senare in på konstprogrammet vid Konstfack i Stockholm. Hon blev känd för en bred allmänhet sedan hon och Fia-Stina Sandlund från den feministiska konstnärsgruppen Unfucked pussy kuppade Fröken Sverigefinalen 2001 då de två gick upp på scenen med en banderoll på vilken man textat ordet Gubbslem.

Rytel har också skapat en Internetbaserad abortkyrkogård och gjort kortfilmerna Djurperformance och Då tar jag din katt. I filmerna dansar Rytel inför hästar och getter och onanerar inför en katt. Ett enkelt budskap kanske är svårt att urskilja, men Rytel konfronterar tittarna med frågor om den syn på kvinnors kroppar som dominerar i samhället.

Våren 2005 hade hon en separatutställning på Stockholmsgalleriet NataliaGoldin gallery då hon ställde ut textil, foto och videokonst på temat hudfärg och utseende.

Joanna Rytel var en av textförfattarna till Riksteaters musikteaterföreställning Kärlek extra allt som turnerade 2005. Rytel är krönikör i tidningen Bon magazine där hon har en kontroversiell stil och ofta anspelar på sex.

Horse Performance - Joanna Rytel

Nam June Paik, född 20 juni 1932 i Söul, Sydkorea, död 29 januari 2006 i Miami, Florida, USA var en koreansk-amerikansk konstnär. Han anses vara den förste videokonstnären.

Nam June Paik föddes som familjens femte son, med en far som var textilarbetare. På 1950-talet flydde familjen från Koreakriget til Hongkong. Senare hamnade de i Japan där Paik tog sin examen 1956 vid Tokyos universitet. Han studerade konst och musikhistoria och skrev sin avslutande examensuppsats om kompositören Arnold Schönberg. De kommande åren studerade han musikhistoria vid universitetet i Munchen där han träffade Karlheinz Stockhausen. Paik studerade även komposition vid konservatoriet i Freiburg . Senare arbetade han i WDR:s Studio für elektronische Musik i Köln och träffade under denna tid John Cage.

År 1963 deltog han i Fluxus-festivalen Internationale Festspiele neuester Musik i Wiesbaden och samma år deltog han på samlingsutställningen Exposition of Music/Electronic TelevisionGalerie Parnass i Wuppertal. Denna konstutställning anses idag vara den allra första där TV-monitorer användes.

Under 1960- talet experimenterade Paik med elektromagneter, färg-TV-monitorer och videobandspelare. 1965 hade han sin första separatutställning som hette Electronic ArtGaleria Bonino i New York. Kring 1970 konstruerade han tillsammans med Shuya Abe en så kallad video synthesizer. Under 1970- och 80-talen hade han ett stort antal separatutställningar, bland annat stora retrospektiver på Kölnischer Kunstverein i Köln och Whitney Museum of American Art i New York. 1988 konstruerade han för Olympiska spelen i Söul ett torn bestående av 1 003 monitorer som han kallade ”The More the Better”.

År 1993 representerade han Tyskland vid Venedigbiennalen tillsammans med Hans Haake. Mot slutet av sitt liv bodde och arbetade han i New York och Bad Kreuznach, samtidigt som han var lärare vid Staatliche Kunstakademie i Dusseldorf.

paik nam june



Andra samtidskonst arter

"Eftersom begreppet samtidskonst är ett oprecist begrepp innehåller det en stor mängd uttryck. Måleri, teckning, fotografi och skulptur är tekniker som självklart används inom ramen för samtidskonsten. Dock finns det ett antal uttryck och konstnärliga fält som mer än andra kan förknippas med samtidskonst."
Interaktiv konst, Jordkonst, Kitsch, Ljudkonst, Participatory art, Performancekonst, Relationell estetik, Videokonst, Aktionskonst, ASCII- konst, Body art.

Några uttryck och/eller metoder

Eftersom begreppet samtidskonst är ett oprecist begrepp innehåller det en stor mängd uttryck. Måleri, teckning, fotografi och skulptur görs självklart inom ramen för samtidskonsten. Dock finns det ett antal uttryck och konstnärliga fält som mer än andra kan förknippas med samtidskonst. I mappen följer ett antal exempel.


Digital konst

Digital konst är konst skapad med en dator som hjälpmedel. Detta kan göras på många olika sätt. Bilden kan modelleras i 3D och renderas, skapas med hjälp av vektorer eller målas på traditionellt vis med hjälp av ett digitaliseringsbord eller rentav en enkel mus. Bilder kan även helt genereras av datorn, vilket är förfarandet för skapandet av fraktaler, eller ha sitt ursprung i analoga bilder; teckningar eller fotografier som läses in med en skanner och sedan bearbetas i datorn.

Med datorns intåg i den moderna människans vardag har dess potential börjat användas mer och mer inom konsten. 3D-grafik används konventionellt i många filmproduktioner, och digital fotomanipulering har blivit standard i snart sagt alla verksamheter som bearbetar fotografi. Vektorgrafik är standard för alla logotyper och liknande grafisk design, och digitala målningar intar också en alltmer betydande roll i samhället.

Digital framställning av bilder kan delas in i tre kategorier. Pixelbaserad grafik, Vektorgrafik och 3D-grafik.

Pixelbaserad grafik bygger på att bilderna representeras av ett ändligt antal enheter, s.k. pixlar som lagrar färginformation. Dessa bilder skapas sedan genom att olika verktyg som penslar och sudd simuleras i datorn. Dessa analoga verktyg kompletteras förstås med mängder av verktyg som det digitala formatet möjliggör. Mest använd programvara för pixelbaserat bildskapande och manipulerande är Adobe Photoshop, men även Corel Painter har en stor skara användare

Vektorbaserad grafik bygger på att bilderna representeras som matematiska objekt. S.k. vektorer. Detta är en förlustfri form av informationslagring och bilderna kan därför skalas och transformeras hur som helst utan förlust av information. Det är detta som gör tekniken ideal för grafisk design. Den mest använda programvaran är Adobe Illustrator.

3D-grafik bygger på att bilderna skapas som tredimensionella objekt som lagras med hjälp av matematiska objekt. Vanligen s.k. polygoner eller nurbs. Simulerade ljuskällor lyser sedan upp dem, och datorn beräknar hur objekten ser ut ur någon given vinkel. 3D-grafik kan idag göras väldigt realistisk, och används ofta inom film och datorspelsindustrin.

Även om den digitala konsten redan idag är dominerande inom alla praktiska tillämpningar: grafisk design, kommersiellt foto, filmindustri, spelindustri, och även illustration har den ännu inte accepterats som fullgod konstform av den traditionella konstvärlden. Detta kan till stor del bero på bristande förståelse för mediet, vanlig är tron att det är datorn som gör hela jobbet och att kreativiteten undermineras av tekniken. Datorn är dock bara ett verktyg bland andra, penslar, kol, lera osv. och förr eller senare kommer konstvärlden att acceptera detta.


Gatukonst

Gatukonst är en sorts obeställd konst i stadsmiljö. Gatukonsten kan ses som en postmodern konstnärlig rörelse. Dess huvudsakliga idé är att invånarna i staden själva tar ansvar för den offentliga utsmyckningen. Av denna anledning uppvisas gatukonst oftast på offentliga områden, såsom gångtunnlar, snarare än privatägda fastigheter.


Graffiti

Graffiti (plural av italienska graffito, "ristning") är text eller bild som, ofta olovligen, appliceras på offentliga platser. Graffiti har existerat åtminstone sen antiken, i Romerska riket och Grekland. Gränsdragningen mellan klotter och graffiti kan göras genom att graffiti i motsats till klotter vanligen anses innebära en stilistisk ambition. Den klassas också som en modern konstform, och kan ses i gallerier runtom i världen.


Happening

Happening är inom konsten en till synes oförberedd föreställning, händelse eller serie händelser, ibland med syfte att få åskådarna att delta. Happening utvecklades i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet i USA och vissa menar att en "föreställning" som John Cage företog sig vid Black Mountain College 1952 kan ses som den första happeningen.

Den första svenska happeningen brukar anses ha framförts på Moderna Museet i maj 1962. Förslaget kom från Knut Wiggen och den arrangerades av Fylkingen. Några av de medverkande förutom Wiggen var: Lars-Gunnar Bodin, Bo Ullman, Bengt Emil Johnson och Lena Madsén. Happeningen som varade i cirka 40 minuter bestod bland annat av en blockflöjtstrio som spelade Grieg, konstnären Giorgio Padoan var halvnaken och slog på en gonggong, mannekängen Lena Madsén visade kläder, Bengt Emil johnson läste sin dikt Irma Undéns uppgång och förgängelse (till de medverkande), ett avsnitt ur denna dikt delades ut till publiken likt ett allsångsblad. Allt detta inringades av en välklädd man som åt en finare middag och när han var färdig och notan var betald så var happeningen över.


Installationskonst

Installation, konstverk som förhåller sig till rummet och som inte går att klassa som måleri, skulptur eller någon annan av de klassiska konstgrenarna. Installationer utgörs oftast av flera tekniker i förhållande till det rum/den plats där det visas. Två föregångare inom installationskonsten är Joseph Beuys och Allan Kaprow.


Konceptkonst

Konceptkonst eller konceptuell konst är konst där själva idén tar överhanden över traditionella estetiska eller materiella överväganden.

I vissa fall förekommer det inom konceptkonsten inget konstobjekt alls utan istället manifesteras verket genom en dokumentation av idén. I andra inte lika extrema fall innebär konceptkonstens metod att konstnären i sitt bild- eller objektskapande kan avhålla sig ifrån vissa estetiska val i och med att konstnären från början ställer upp en rad specifika premisser för utförandet av verket.

En viktig distinktion mellan det man kan kalla traditionell konst och konceptkonst är den medvetna strategin att vända sig från hantverket och behovet av skicklighet. Detta ställningstagande grundade sig bland annat i viljan att skapa konst som inte skulle bli fetischer eller varor på konstmarknaden. Historien har senare dock visat att många av de artefakter som dessa konstnärer skapade i högsta grad blivit högt värderade konstobjekt.


Minimalism

Minimalism är en konstriktning inom bildkonst och musik som avser producera konstverk som är befriade från konstnärens subjektiva uttryck och använder sig av så begränsade uttrycksmedel som möjligt. Termen används ibland bredare inom teater om pjäser av till exempel Samuel Beckett, film av till exempel Robert Bresson och litteratur om verk av till exempel Raymond Carver.

Inom skulpturen är moduler, rymdobjekt, rutsystem, sammansatta konstruktioner vilka försöker omdefiniera vår uppfattning om rummet, formen och skalan typiska; begrepp som uttrycksfullhet och illusion går stick i stäv med de minimalistiska principerna. Ledande utövare, som även ofta har skrivit om minimalistisk konst, är Carl Andre, Dan Flavin, Donald Judd och Robert Morris. Man använder sig av en rationellt utvecklad matematisk metod för att komponera sina verk, vilka består av enkla arrangemang av identiska och utbytbara enheter, ofta modulära, eller geometriska system och upprepningar, vilka kan byggas på eller dras ut i all oändlighet.


Post-målerisk abstraktion

Post-målerisk abstraktion (engelska Post-painterly abstraction) är ett konstbegrepp som först myntades av den amerikanske konstkritikern Clement Greenberg 1964.

Greenberg tog till begreppet för att göra en distinktion mellan den abstrakta expressionismen, en konstriktning under 1950-talet, och den nya inriktning som den abstrakta konsten tog under 1960-talet. Det han siktade in sig på var de kvarvarande figurativa elementen och det personliga uttrycket hos konstnärer som Jackson Pollock, Mark Rothko och Willem de Kooning. Greenberg propagerade i stället för en mer autonom och formellt oklanderlig konst byggd på en estetik befriad från all sentimentalitet.


Materiell/Konstskolan Prisma/Gola Mahram

Samtidskonst

Begreppet samtidskonst refererar antingen till konst som görs i vår samtid, eller utvidgat, konst från sent 1960-tal till och med 2000-talets konst. Samtidskonst kan också vara synonym med postmodern konst eller konst som medvetet befinner sig utanför eller motsätter sig modernismens grunder. Men eftersom termen postmodernism kan referera till en historisk epok och ett specifikt förhållningssätt till konst och skapande, och eftersom många konstnärer även idag fortsätter att skapa konst utifrån ett modernistiskt ramverk och nutida konstverk därför inte alltid uppvisar eller avhandlar typiskt postmodernistiska idéer, används ofta begreppet samtida konst på grund av ordets inkluderande karaktär.

Konsten har sedan slutet av 1960-talet blivit mer internationell. I skuggan av allt mer vidgade begrepp har det gränsöverskridande och personliga, somliga skulle säga privata, fått mer utrymme och ismerna har fått träda i bakgrunden. Skönhet har åter blivit rumsrent och ny teknik, nya medier och delvis nya kontext har gjort att konsten på flera vis har närmat sig resten av samhället.