Body art eller body modification kan innebära allt från små piercningssmycken som fästs på kroppen eller att man med tortyr skadar sin kropp/kroppsdel så mycket att den till och med blir oanvändbar, detta är dock mer ovanligt då de flesta nöjer sig med att bara smycka sin kropp.
Piercing är ett enkelt smycke i form av en stav eller ring som fästes i kroppen. Man kan även fästa smycken under huden för att få fram upphöjningar som syns eller bara känns, detta kallas för implantat. Tatuering är också en vanlig modifikation där man permanent färgar huden, oftast i ett motiv av olika slag. Branding är en annan metod att få fram mönster på kroppen, oftast genom att man bränner huden allvarligt för att åstadkomma ett stort ärr som syns och känns. Scarification är väldigt likt branding, skillnaden är att man skär bort hud för att få ärrbildning. Suspension är när man hakar fast krokar i huden och låter sig sedan hängas med sin egna kroppsvikt.
Icke-permanenta tatueringar. Tatueringar som försvinner efter ett par år (så kallade time tattoos) är enligt många inte att rekommendera. En sån tatuering försvinner inte över en natt utan det försvinner gradvis. Med andra ord får du gå med ett ihopflutet märke i flera år innan det kanske går bort helt och hållet. Ett annat alternativ är henna-tatueringar. De kan dock irritera huden och leda till kraftiga allergiska reaktioner.
Vito Acconci, född 24 januari 1940 i New York, är en amerikansk performancekonstnär inom genren body art.
Acconci uppmärksammades först som poet under 1960-talet.
Vito Acconci - officiell webbsida:
Rudolf Schwarzkogler, född 13 november 1940 i Wien, Österrike, död 20 juni 1969 i Wien, var en österrikisk konstnär inom body art och performance.
Schwarzkogler genomförde en rad performances inom body art. Hochzeit (1965) har tydliga konnotationer till sexualitet, erotik och existentiell ångest. Hans performancekonst kom med tiden att i allt högre grad innehålla inslag av självstympning. En myt som har uppstått är att Schwarzkogler amputerade sin egen penis. 1969 begick han självmord "i konstens namn" genom att kasta sig ut från balkongen till sin bostad.
2. Aktion 1965 Foto: L. Hoffenreich
3. Aktion 1965 Vintage-print 23,5 x 18 cm
3. Aktion 1965 Foto: L. Hoffenreich
Youri Messen-Jaschin är en konstnär av lettisk härkomst. Han föddes den 27 januari 1941 i Arosa, Schweiz.
Messen-Jaschin började sina studier vid den Nationella Konsthögskolan i Paris. En av hans lärare var Robert Cami. Senare studerade han även vid Sorbonne där han undervisades av Pierre Francastel.
Åren 1962 till 1965 läste han vid Ecole des Beaux Arts i Lausanne. Han undervisades där av gravören och målaren Ernest Pizotti. Hans namn nämndes för första gången i samband med en utställning vid Expo 64 i Lausanne där han ställde ut rörliga glas- och akrylskulpturer. Messen-Jaschin arbetade sedan i två år vid Centre de la gravure contemporaine i Geneve. Sedan flyttade han till Zurich där han utvecklade sina bildmässiga horisonter tack vare upplevelsen att verka i kretsen runt den kände målaren Friedrich Kuhn. Mellan 1968 och 1970 följde sedan de så viktiga åren då han var aktiv vid Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, även känt som "Slöjdis".
Där experimenterade han med rörlig textil konst och skapade flera verk, som ställdes ut i Göteborg i samarbete med Röhsska konstmuseet (som då låg i samma kvarter som skolan som numera flyttat, s.a.) I Göteborg lärde han känna konstärerna Jesús Rafael Soto, Carlos Cruz Diez och Julio Le Parc under en utställning i Museet för modern konst. Under samtalen med dessa insåg han möjligheterna inom optisk konst som kunde utvidgas genom inslag av rörliga arrangemang. Därför stannade han en längre tid i Göteborg, där han hade möjlighet att tekniskt realisera sina tankar om integration mellan optiska geometriska arrangemang och rörlig konst. Dessa projekt väckte för övrigt stor uppmärksamhet i Skandinavien, där han nu betraktades som en av de stora avantgardisterna. Hans verk hittade också vägen till flera moderna utställningar hos de olika museerna.
År 1968 fick han både förstapriset för schweizisk gravyrkonst och ett statligt stipendium från svenska staten. Från 1970 arbetade han i en ateljé utanför Hamburg där han tillsammans med nordtyska konstnärer arbetade på flera ganska så monumentala kinetiscka projekt, bland annat en stor installation vid det internationella företaget Gould Corporations kontor i Eisstetten nere i Schwarzwald. Under dessa år uppmärksammade han också sina samtida kolleger inom Pop Art, såsom Andy Warhol, Tom Wesselman och Jasper Johns och utvecklade kontakterna då han några månader vistades i New York. Detta inflytande visar sig i Youris enda verk i Pop Art stil, den stora väggbonaden "More Light" som han skapade i sin schweiziska atelier i Zollikofen utanför Bern. Den återspeglar den användning av starka färger Pop Art står för. Den rådande smaken gjorde att verket snabbt fick en köpare, när den kända schweiziska varuhusgruppen Migros eget Musee Migros für gegenwärtigen Kunst intresse väcktes.
Han stannade alltså i Bern från 1970 till 1981. Vid varje utlandsresa skapade han nya kontakter med konstnärer som arbetade åt somma håll inom konsten. Det rörliga momentet i Youris konst gled så småningom över i ett ökat intresse för ett med arkitektur förenligt synsätt och han började kontakta företrädare för modern arkitektur. Hans studier ledde till kontakter och tillfällen till samtal med storheter som Oscar Niemeyer och Burle Marx i Rio de Janeiro, Ruy Otake i Sao Paolo och Clorindo Testa i Buenos Aires. Dessa samtal ledde in på olika sätt att framhöva rörlighet i arkitekturen, ett nytt element i denna konstart. Mot slutet av sin vistelse i Sydamerika anordnade Youri egna utställningar i Caracas med finansiellt stöd av Eugenio Mendoza-stiftelsen, Goethe-Institutet och Alliance Francaice. Dessa utställningar integrerades med både teater och dansuppvisningar och deltog även i VI Festival Internacional de Teatro. Men då Venezuela snart drabbades av valutaproblem och politisk instabilitet beslöt Youri att återvända till den europeiska scenen och mottog 1985 det första kulturella världspriset Premio Mondiale della Cultura statua delle Vittoria som utdelades av Centro Studi e richerche dekke Nazioni i Calvatonei Italien. Han blev även "academien de l'Europe" (alltså en sorts akademiledamot) i Centro Studi e Richerche de l'Europa. Hans verk återfinns alltså numera i museer och privata samlingar på flera kontinenter. Inte minst inom "body art painting" som år 2006 framvisade honom och hans arbete vid ett arrangemang av dagstidningen Le Matin under jazzfestivalen i Montreux.
Det sätt varpå Youri Messen-Yaschin använder rörelse och färg placerar honom i kategorin arkitekter med inriktning på tredimensionell rörelse.
http://yourimessenjaschinbodyart.blogspot.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar