Videokonst

Videokonst är konst där slutresultatet är rörliga bilder skapad med digital eller analog inspelningsutrustning. Uttrycket kan givetvis skilja sig starkt. Det kan vara spelfilm, animation, dokumentation eller annat. Speltiden kan variera från mycket kort till lång och närmast oändlig (loop). Videokonst kan visas upp iform av en installation, projektion, genom en tv eller via web

Magnus Wallin

Magnus Wallin, född 1965 i Malmö, är en svensk videokonstnär och animatör. Han studerade från åren 1988 till 1995 vid Konsthögskolan Valand i Göteborg och Konstakademien i Köpenhamn.
Magnus Wallin arbetar i sina datoranimerade videofilmer meddatorspelens bildspråk. Sedan 1996 har Wallin skapat 3D-animerade videofilmer och fotografier redigerade på dator med inriktning på människans förhållande till den mänskliga kroppen i samhället, skönhetsidealen, de missbildade och handikappade, människans fysik etc.

I sitt budskap om respekt för de annorlunda och utsatta ställer Wallin, omedvetet eller medvetet, frågor kring vår syn på oss själva. Vad är fint och fult, normalt och onormalt? Hur uppfattades människans kropp igår och hur uppfattas den idag, och varför måste avvikande människor stå åt sidan för ideal som nästan är ouppnåeliga?

Magnus Wallin utför många studier kring hur kroppen rör sig, till exempel läser historiska böcker om antomi och tittar på idrott.

Kända verk(i urval):

"Exit" 1997

"Skylines" 2000

Joanna Rytel är en svensk konstnär och krönikör, född i Warszawa 1974. Hon kom till Sverige som sjuåring och växte upp i Göteborg.

Rytel studerade vi Hogskolan för fotografi och film i Göteborg och kom senare in på konstprogrammet vid Konstfack i Stockholm. Hon blev känd för en bred allmänhet sedan hon och Fia-Stina Sandlund från den feministiska konstnärsgruppen Unfucked pussy kuppade Fröken Sverigefinalen 2001 då de två gick upp på scenen med en banderoll på vilken man textat ordet Gubbslem.

Rytel har också skapat en Internetbaserad abortkyrkogård och gjort kortfilmerna Djurperformance och Då tar jag din katt. I filmerna dansar Rytel inför hästar och getter och onanerar inför en katt. Ett enkelt budskap kanske är svårt att urskilja, men Rytel konfronterar tittarna med frågor om den syn på kvinnors kroppar som dominerar i samhället.

Våren 2005 hade hon en separatutställning på Stockholmsgalleriet NataliaGoldin gallery då hon ställde ut textil, foto och videokonst på temat hudfärg och utseende.

Joanna Rytel var en av textförfattarna till Riksteaters musikteaterföreställning Kärlek extra allt som turnerade 2005. Rytel är krönikör i tidningen Bon magazine där hon har en kontroversiell stil och ofta anspelar på sex.

Horse Performance - Joanna Rytel

Nam June Paik, född 20 juni 1932 i Söul, Sydkorea, död 29 januari 2006 i Miami, Florida, USA var en koreansk-amerikansk konstnär. Han anses vara den förste videokonstnären.

Nam June Paik föddes som familjens femte son, med en far som var textilarbetare. På 1950-talet flydde familjen från Koreakriget til Hongkong. Senare hamnade de i Japan där Paik tog sin examen 1956 vid Tokyos universitet. Han studerade konst och musikhistoria och skrev sin avslutande examensuppsats om kompositören Arnold Schönberg. De kommande åren studerade han musikhistoria vid universitetet i Munchen där han träffade Karlheinz Stockhausen. Paik studerade även komposition vid konservatoriet i Freiburg . Senare arbetade han i WDR:s Studio für elektronische Musik i Köln och träffade under denna tid John Cage.

År 1963 deltog han i Fluxus-festivalen Internationale Festspiele neuester Musik i Wiesbaden och samma år deltog han på samlingsutställningen Exposition of Music/Electronic Television på Galerie Parnass i Wuppertal. Denna konstutställning anses idag vara den allra första där TV-monitorer användes.

Under 1960- talet experimenterade Paik med elektromagneter, färg-TV-monitorer och videobandspelare. 1965 hade han sin första separatutställning som hette Electronic Art på Galeria Bonino i New York. Kring 1970 konstruerade han tillsammans med Shuya Abe en så kallad video synthesizer. Under 1970- och 80-talen hade han ett stort antal separatutställningar, bland annat stora retrospektiver på Kölnischer Kunstverein i Köln och Whitney Museum of American Art i New York. 1988 konstruerade han för Olympiska spelen i Söul ett torn bestående av 1 003 monitorer som han kallade ”The More the Better”.

År 1993 representerade han Tyskland vid Venedigbiennalen tillsammans med Hans Haake. Mot slutet av sitt liv bodde och arbetade han i New York och Bad Kreuznach, samtidigt som han var lärare vid Staatliche Kunstakademie i Dusseldorf.

paik nam june

http://www.paikstudios.com/